Så här jobbas det i Tyskland

Det här är Slutty.

Hon bor i grannhuset men hänger mest här på kontoret där det finns utrymme att chilla, ta det lite lugnt. Nu sitter vi här, äter pizza bakom datorerna, dricker öl från Spätkaufen mittemot och arbetar med ditt och datt.

Jag filar på en pjäs som jag spydde ur mig härom natten, överfylld av kreativitet. Vaknade till, tänkte lite, sträckte mig efter en penna. Kände ingen penna. Blev pigg som en mört. Penna! Penna! Jag susade runt i mitt tyska rum med heltäckningsmatta och blev bestört. Befinner jag mig i ett rum UTAN PENNA. Det hela löste sig med en liten utflykt till vardagsrummet. Nu är det renskrivet och jag lyssnar på Bonie Tyler i hörlurarna för att komma i stämning.

Men allt jag tänker är dockor. Dockor, dockor, dockor. Jag och Jenny var på volksbuhne igår och såg Virgin Queen, helt vanlig pjäs om Elisabeth den första, med en helt vanlig kvinnlig rolig huvudroll som spelade mot 75 dockor. Var på samma teater häromdagen och fattar inte. Hur kan det göras så mycket dåligt om det går att göra så bra? Tänker och tänker, på strategi, på organisation, på kulturstöd, på kvalitet, kvantitet, på liv. Och så klappar jag Slutty mellan varven.