Berlins bästa plats!

Nu förstår jag hur vacker riksdagen i Berlin är och hur mycket viktiga händelser som hänt här. Förlåt Karin att jag var så skeptisk!

IDOLBILDER

Saker man får göra i Berlin

SAKER MAN FÅR GÖRA I BERLIN:

- Köpa öl dygnet runt
- Dricka öl på gatan
- Dricka öl på tunnelbanan
- Dricka öl på teater
- Ta med ölen ut och in på barer
- Köpa mat från försäljare som kommer in på baren med mat
- Cykla på trottoren
- Cykla mitt i gatan
- Cykla mot rött
- Jobba utan att göra någonting
- Knarka i en offentlig svimmingpool

VÄRLDEN GAV MIG JASNA!

Jag flyttar till Berlin. Jag tänker jag ska bo med någon. Jag har tidigare bott med människor jag älskar, som allt funkar med. Som är fantastiska att samtala med. Som lagar min mat. Så får man ett mail. Jag ska bo med en flicka från ett land långt bort ifrån så blir man lite nervös. Biter på naglarna och tänker: Hur ska detta fungera?

Så står hon där Jasna. Hon är kort och hon uttalar namnet på sitt land - Massedonien. Men det gör inget. För hon är unik. Lika unik som jag, mina vänner och släkt. Vi har samma världsuppfattning. Ni tror kanske det är enkelt men nej. I Berlin bor det konstiga människor, inte elaka, inte galna. Bara konstiga. Konstiga som att dem kommer till din fest ett på natten och tar en dusch och sedan går hem. Konstiga som i att dem kan jobba på ett jobb utan att jobba. Konstiga i som att dem inte presenterar sig utan bara glor på en. Bara konstiga.

INFO OM JASNA:

- Hon är kort fast längre än Lena-Maria
- Hon är illustratör
- Hon har humor
- Hon är den bästa jag kunnat hamna att bo med
- Hon ska gifta sig med Karin (en sak jag återkommer till)
- Hon gillar att titta på Antichrist
- Hon ser till att jag kommer upp på morgonen
- Hon kommer från Massedonien
- Hon har rött hår
- Hon gillade the Knife långt innan hon kom till Berlin
- Hon gillar inte kött

Jasnas föräldrar ringde häromdagen för att berätta att grannflickan Jasna "is getting married"

JASNA GILLAR INTE HELLER BRÖLLOP!

Bara vanligt vatten

Jaha. Inatt halv två gick inte kranen att stänga. Vad gör man då? Vem ringer man? Vi skruvade och mixtrade så mycket som vi tordes och efter jag räknat ut att det vatten som kommer att rinna kommer att motsvara ungefär 10 badkar gick vi och la oss (så särskilt ofta badar jag inte, så det jämnar ut sig). I morse var det turer hit och dit, inte så mycket för min del, jag låg i sängen och läste en bok eftersom Jasna så fint tog hand om kontakterna. Evan, Joep, Rola, Emiel, Ruuta, Julia, Julias indonesiske inneboende och Torben var de berörda. Telefonen gick varm och ingen visste hur detta skulle lösas, vilket får mig att ställa samma fråga som så många gånger förr; HUR KAN TYSKLAND ÖVERHUVUDTAGET FUNGERA?

Tillslut kom Joep och stängde av allt vatten och där är vi nu.

Vi får helt enkelt torrbada.

Grannsämja

Det här är mina närmaste grannar. Candy's. Port i port. Brevlåda mot brevlåda. Men det är något med den här strippbaren, och förmodligen även bordellen, som fascinerar mig. Jag vill veta hur de tänker, hur dom resonerar. Är det trevlig stämning därinne eller sitter alla i varsitt hörn och skäms? Hur mår stripporna? Är de drogberoende eller har dom bara liksom, what the hell, världen är skit alla är arbetslösa, sänker jag mina trösklar och jobbar med det här får jag i alla fall en helt okej lön. Och har en tillfredsställande fritidssysselsättning.

Jag och Lenis ringde på vid femsnåret en söndagsmorgon men blev inte insläppta. Det var bara för män.

Nästa gång vi ringer på kommer det stå ett gäng med män där utanför på trappsteget. Ska bara få hit min Brianperuk från Malmö.

Over and out. Ober und auf.

För er som inte hänger med...

...så är det härifrån jag får min inspiration:

Så här jobbas det i Tyskland

Det här är Slutty.

Hon bor i grannhuset men hänger mest här på kontoret där det finns utrymme att chilla, ta det lite lugnt. Nu sitter vi här, äter pizza bakom datorerna, dricker öl från Spätkaufen mittemot och arbetar med ditt och datt.

Jag filar på en pjäs som jag spydde ur mig härom natten, överfylld av kreativitet. Vaknade till, tänkte lite, sträckte mig efter en penna. Kände ingen penna. Blev pigg som en mört. Penna! Penna! Jag susade runt i mitt tyska rum med heltäckningsmatta och blev bestört. Befinner jag mig i ett rum UTAN PENNA. Det hela löste sig med en liten utflykt till vardagsrummet. Nu är det renskrivet och jag lyssnar på Bonie Tyler i hörlurarna för att komma i stämning.

Men allt jag tänker är dockor. Dockor, dockor, dockor. Jag och Jenny var på volksbuhne igår och såg Virgin Queen, helt vanlig pjäs om Elisabeth den första, med en helt vanlig kvinnlig rolig huvudroll som spelade mot 75 dockor. Var på samma teater häromdagen och fattar inte. Hur kan det göras så mycket dåligt om det går att göra så bra? Tänker och tänker, på strategi, på organisation, på kulturstöd, på kvalitet, kvantitet, på liv. Och så klappar jag Slutty mellan varven.

Jaja, jag ska!

Det är väl kanske lite trevligt med en blogg ändå. När man är såhär på ett annat ställe. Just idag har jag varit här i 17 dagar och börjar kunna urskilja ord ur den tyskaljudsmeten. Jag har under denna tid blivit eskorterad av Lenis och Amanda, fått en roomie från himmeln (vissa skulle säga makedonien, beror på vem man frågar) som heter Jasna, blivit utslängd från en klubb, varit på stumfilm med livemusik, läst två böcker (maken och therese) sett en amerikansk film med sandra bullock dubbad till tyska. jag fattade verkligen ingenting. hängt i squats, surfat på barer med Alex, sett två pjäser (ein chor... och virgin queen), skrivit en pjäs, skaffat ett tyskt konto, anmält mig till tyska studier, posat i fotoautomater med Jenny och Jasna, råkat ha sönder ett caleidoskop, blev tvingad att köpa caleidoskopet, hittat på en utställning "fragile" som går ut på att all konst är oerhört skör och bara man går förbi lite oförsiktigt går konstverket sönder. det blir pinsamt. vi tvingar den oförsiktige att köpa konstverket som numer är i spillror. självfallet serveras stora mängder alkohol på vernissaget. det hela ska ta plats i Paris.

Alles.